En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
1. Löftena kan inte svika, nej, de står evigt kvar! Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror ska finna: löftena de står kvar! 2. Gör såsom Abraham gjorde: blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar växer din tro, ditt hopp! Himmel och jord må brinna... 3. Tro när det mörknar på färden, solen ej slocknat har. Blott några timmar, och sedan strålar en morgon klar! Himmel och jord må brinna... 4. Tro när dej världen förföljer. Med dej i ugnen het vandrar en gudason härlig, prövade själ, det vet! Himmel och jord må brinna... 5. Tro när dej vännerna sviker, tro när blott en står kvar! Jesus, din vän, ska dej följa alla, ja, alla dar. Himmel och jord må brinna... 6. Tro under allt som dej möter, snart du ju hemma är! Då ska i åskådning bytas det som du trodde här. Himmel och jord må brinna... Text: Lewi Pethrus 1913 (29 år), 1915, ngt bearb. Musik: Lewi Pethrus v. 1-2 1913, v. 3-6 1915 (29, 31 år)
Andra strofen ("Gör såsom Abraham gjorde") utgår från berättelsen om Abrahams stjärnräkning i 1 Moseboken 15:5. Fjärde strofen anspelar direkt på berättelsen om de tre, nej fyra, männen i den brinnande ugnen, se Daniel 3.
Men hela sången med sin uppmaning att tro och hålla fast vid löftena kan också ses som inspirerad av Hebréerbrevet 11 (trons kapitel, som också handlar om Abraham).
De två första verserna skrev Lewi Pethrus 1913 när hans fru Lydia var allvarligt sjuk, till en melodi som han komponerat något tidigare. Övriga verser skrevs mer än ett år senare, under intryck av negativa tidningsskriverier och verkliga överdrifter inom den egna rörelsen. Både text och melodi trycktes därpå (juni 1915) i Brudgummens Röst. (Se vidare Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 523f).
1. Kom du helige Ande, min Tröstare god, och mitt hjärta slut in i din frid. Med din himmelska eld kom och liva mitt mod, var min hjälp under prövningens tid. Var om dagen mej nära i molnstoden sval, låt din skugga omhägna min själ. När om natten jag går
genom dödsskuggans dal, låt då eldstoden skydda mej väl.
2. Gud ske pris, att i dej jag en Hjälpare fått, som var dag och var stund hos mej är och i allt vill ta del, båd´ i stort och i smått, som mej möter på vandringen här. Kom och gör för min själ både viktigt och sant allt vad Jesus har sagt, och att jag har dej fått som bekräftelse, vittne och pant till förlossningens härliga dag.
3. Kom i glädje och sorg, kom i lust och i nöd till mitt hjärta med sanningens ord. Låt mej njuta till tröst detta himmelska bröd som här bjuds mej av nåd vid ditt bord. Och vadhelst du än ger
och vadhelst du än tar, låt det ske till mitt eviga väl. Håll i liv och i död mej på blodsgrunden kvar, göm i klippan, den brustna, min själ.
Text: Joël Blomqvist Musik: Joël Blomqvist, alt Grant C Tullar
1. Den enda glädje som jag vet, den enda frid och salighet, den enda lycka som är till är den oss Jesus skänka vill. 2. Den enda tröst i all min nöd, den enda hjälp mot evig död, den enda fröjd i allt besvär, det är att äga Jesus kär. 3. Den enda väg att frälsning få, det enda sätt att friden nå, den enda rening som är god är Jesu Kristi kors och blod. 4. Den enda visdom som jag vet, den enda Guds rättfärdighet, den enda sanna helgelse, den får vi med vår Frälsare. 5. Det enda sätt att dö i frid, den enda tröst i domens tid, den enda trygghet inför Gud, det är att vara Kristi brud.
Text: Lars Thorstensson Nyberg 1745 (25 år), bearb.
1. Lämna dej helt åt Jesus, själv vill han helt bli din. Se, med sin nåd och sanning vill han till dej gå in. Lämna dej helt åt Jesus, förr kan ej allt bli väl. Villigt din Gud och Herre giv både kropp och själ.
2. Lämna dej helt åt Jesus. Han som är god och sann leda, befria, bära, trösta och hjälpa kan. Lämna dej helt åt Jesus, stilla för honom bliv. Hela ditt hjärtas kärlek honom, din Herre, giv.
3. Lämna dej helt åt Jesus nu, nu i denna stund. Han skall dej aldrig svika, evigt är hans förbund. Lämna dej helt åt Jesus, själv vill han helt bli din. Se, med sin nåd och kärlek vill han till dej gå in. Text och musik: Joël Blomqvist 1884 (44 år), ngt bearb. Denna sång trycktes första gången i Fridsrösten nr 8 1886, men hade tillkommit ett par år tidigare. Det är en klassisk väckelse- och inbjudningssång. Man kan höra en återklang från bl.a. Uppenbarelseboken 3:20: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mej." Trots uppmaningen att lämna sej åt Jesus "nu, nu i denna stund" är sången med sin lugna, mjuka melodi och sitt positiva vittnesbörd om Jesus inte stressande utan mest vilsam. I varje fall har jag upplevt den så.
John Ronnås skriver dock insiktsfullt: "Hängivenhet kan innebära innerlighet och glädje men också förtvivlad kamp och ängslan. 'Lämna dig helt åt Jesus, förr kan ej allt bli väl' - den ärliga självprövningen inför de orden ledde ofta till nedslående resultat. Kravet var större än förmågan. I andra lägen var de befriande. När man var trött och inte orkade mer fanns det tröst i orden: 'Lämna dig helt åt Jesus. / Han som är god och sann / leda, befria, bära, / trösta och hjälpa kan.' (v. 2). I spänningsfältet mellan dessa innebörder levde ofta folkväckelsens människor. Risken fanns också att de radikala orden 'Lämna dig helt' användes och sjöngs så ofta att de förlorade sitt innehåll." Så långt Ronnås (Våra gemensamma sånger, Verbum 1990, s. 163).
Man kan väl tillägga att det "spänningsfält" Ronnås nämner kan sägas utgöra en del av spänningen mellan lag och evangelium enligt luthersk teologi. Överlåtelsen som lag ("du skall") och överlåtelsen som evangelium ("du får"). Men i tvivlets mörka stunder finns det också ett evangeliets "du skall": när jag undrar om det finns nåd för mej nås jag av Guds Andes befallning att tro: du inte bara får utan ska tro att evangeliet också gäller dej!
I originalet skrev Blomqvist i första och sista versen: "Se, med sin nådes fullhet / vill han till dig gå in." I Sionstoner bearbetades raden av okänd hand till "Se, med sin nåd och sanning / vill han till dig gå in." Jag tycker att det är lite synd att den ekumeniska psalmboksdelen inte tog vara på denna i EFS insjungna variant, när man nu ändå tänkte sej att ändra på originalet. "Nåd och kärlek" är också fint, men "nåd och sanning" erinrar ju om Johannesprologens ord om Frälsaren: "Han var full av nåd och sanning" (Joh. 1:14). Dessutom finns det en särskild själavårdande tanke i detta: han ger ingen nåd som lite fint bortser från sanningen om Guds helighet och om vår synd, utan en nåd som gäller just den situation vi verkligen befinner oss i. D.v.s. just NÅD.
